NO HAIR DAY

För drygt ett år sedan drabbades jag av sjukdomen Alopecia. Eller rättare sagt, jag var redan drabbad och hade det som heter Alopecia areata, fläckvis håravfall, men som för lite över ett år sedan övergick till Alopecia Universalis. På tre veckor blev jag av med allt mitt hår. En chock som jag fortfarande inte kommit ur.

Mental mjölksyra
Det senaste året har präglats av en kamp att försöka hitta en lösning till mitt problem. Varje minut av min vakna tid (och en stor del av den sovande också för den delen) har jag varit påmind om och lidit av mitt estetiska handikapp. Det har lett till en mental mjölksyra och tvära kast mellan hopp och förtvivlan. Vissa dagar känns okej andra är riktigt jobbiga.

En del av mig dog den 22 november 2008
Eftersom jag har hoppats att håret ska komma tillbaka och att jag ska kunna återuppta mitt liv där jag lämnade det så har jag valt att inte prata så mycket om min sjukdom. "Jag kommer ju snart bli frisk och varför ska jag då 'outa' min sjukdom". Men jag har nu insett att jag nog aldrig kommer att bli frisk. Jag kommer nog att få leva med detta, eller rättare sagt få leva ett annat liv på grund av detta. Den person jag var innan kommer inte komma tillbaka utan jag kommer att vara en annan. Att skriva om det kanske kan hjälpa mig vidare.